Gravid V 37/ krämpor/ och allmänt om vår 12 a.
Och 36 fulla veckor har det blivit.
Jag mår rent utav skit.
Sover nog aldrig. Har ångest innan jag ska lägga mig för jag vet att det blir jobbigt.
Kryper i benen så jag blir tokig. Kliar överallt och inget hjälper. Fick tavegyl men det händer ingenting.
Är så utmattad nu så jag vet inte hur jag ska överleva.
Efter allt jobbigt som varit i familjen under denna graviditet har jag nu börjat prata med en psykolog. Jag måste få sortera mig lite.
Jag tänkte ringa så jag får komma in och prata med någon. Måste ju finnss något jag kan ta för att få sova och inte klia sönder mig.
Livet just nu känns stressat. Har massor inbokat i februari. Det är utvecklingsamtal, barnen behöver få klippt sig. Läkarbesök och annat. Och på allt detta barn som är hemma för diverse symtom dagarna i ända. Ibland är det inte ens relevant
Men man kan inte skicka dom till skolan. Och då blir det massor läxor. Och det tar sin tid.
Känslorna kring bebis.
Ja vi längtar fast jag längtar mest att få tillbaka kraft och ork. Och då behöver bebis komma sig ut. 😀
Det har varit svårt att fundera och tänka kring bebis för livet stannade lixom upp i allt tragisk som hänt under dessa månader.
Men nu måste focus ligga på bebis och barnen.
Och det kan vara svårt när det andra hänger över än.
Vi måste lösa detta och det gör vi successivt.
Vi är jätte glada över vår graviditet. Det tog dock nästan 2 år men ett efterlängt pluss kom trodde att det var kört och gett upp hoppet om en liten.
Men förhoppningsvis får vi se vår bebis snart.
Kanske om 19 dagar💕😀
